Första inlägget då, press press ;P Jag är en 24-årig kvinna som ofta reflekterar över just att vara kvinna och diverse orättvisor man stöter på. Dessa orättvisor kommer jag att belysa i min blogg, jag ska försöka att inte vara för negativ men vissa ämnen är så pass viktiga så man kan inte bara låta bli att ta upp dem. Ja, jag är feminist, en stolt sådan, jag är också en "typiskt snygg tjej" som ofta får uppmärksamhet för mitt yttre, något som jag hatar. Jag hatar att bli objektifierad, både av män och kvinnor. Som tonåring älskade jag att få komplimanger, idag blir jag mest förbannad, jag vet att personen ifråga inte menar illa men jag blir förbannad när någon "tar sig rätten att bedöma mig". Även om det de säger är "positivt" så har jag inte bett om deras åsikt. Problemet är också att jag gillar att sminka mig och fixa i håret, köpa fina kläder och sådana saker. Jag är ganska konstnärligt lagd och förmodligen är det därför jag tycker sådant är roligt. Problemet är att jag inte tycker om hur jag blir bemött när jag är fixad med smink och hår och kläder. Jag trivs bättre med att gå till mataffären i sambons mjukisbyxor, osminkad, rufsigt hår i en knut på huvudet och glasögon. Då behandlas jag som en människa, inte som ett sexobjekt. När jag går till mataffären tillfixad har jag varit med om att män granskar mig från topp till tå och cirkulerar runt mig och fortsätter granska. Detta är inte ett särskilt diskret sätt att kolla in något på, och det värsta är att de är medvetna om detta, men de verkar tro att "snygga tjejer" vill bli objektifierade. Anledningen till att jag säger "snygg tjej" är att det beror på hur man ser på saken. Jag är en snygg tjej enligt samhällets heteronormativa ideal, tror dock inte att alla människor som inte lurats av samhällets och medias normer skuller attraheras av mig.

Jag är alltså en snygg feminist med rakade ben, armhålor, målade naglar, smink, fixat hår och klackar. Vissa kanske inte tycker att man kan vara feminist när man inte bryter mot vissa normer. Men jag tycker det, för jag ser inte ut som jag gör för att jag är rädd att inte bli accepterad som kvinna i samhället annars. Jag skiter i vad människor tycker om mig och mitt utseende. Det hade faktiskt varit ganska skönt om folk bara kunde tycka att jag var ful, men jag tänker inte tvinga mig själv att göra saker jag inte vill göra bara för att det skulle vara ett statement. Däremot tänker jag uppmärksamma orättvisorna jag som kvinna (som dessutom är "snygg) stöter på i samhället. Jag tänker vara försiktig med att generalisera, utan mest utgå från mig själv och vad jag upplever som orättvist och kränkande, det är dock lätt hänt att man generaliserar när man har så starka känslor som jag har inför ett visst ämne.

Jag arbetar dessutom med barn och därför kommer säkert mitt skrivande om kampen för jämställdhet speglas i olika åldrar. Ni får kommentera hur mycket ni vill, ni får tycka annorlunda än mig, men kränkningar och hot emot mig eller andra tas omedelbart bort. Man får diskutera och ha olika åsikter men personangrepp accepteras inte.

Ta hand om er!